CykelVasan 2011
Så var målet med årets träning passerat. Det jag gått och väntat på och sett fram emot i över ett halvår är gjort. Igår kördes CykelVasan 2011 av ca 6000 cyklister både från när och fjärran.
Helgen inleddes med att åka bil i ca 53 mil mellan Varberg och Sälen. Efter ett antal pauser kom vi fram och åkte direkt mot Lindvallen för att hämta nummerlappar och titta oss omkring lite på allt som fanns där. Såg även Eurosporsprinten innan vi begav oss mot vårt boende för natten på Försgården. Ett mycket mysigt ställe med god mat.
I lördags morse efter en natt med inte allt för mycket sömn var det då dags att dra på sig cykelkläderna och mentalt förbereda sig för det som komma skulle. Blåsan visste inte hur den ville ha det och det blev ett antal besök på toaletten innan det äntligen var dags för mig och Håkan att starta. De andra startade strax efter nio medan vi fick vänta ända till 10.45. Efter 94 km med både bra och dåliga stunder blev jag så glad att jag nästan grät när jag såg målet. Jag hade ont överallt i hela kroppen, och benen ville egentligen inte trampa mer den sista milen, men på ren vilja gick det bra. Jag tog mig i mål på 4 timmar 14 minuter och 3 sekunder. Kom i mål som 74e dam av de ca 800 damer som ställde upp. I min åldersgrupp 25-29 blev jag 7a. Och jag var snabbare än en av de jag åkte upp tillsammans med! Jag kan inte vara annat än nöjd med tanke på förkylningen jag haft i veckan. Tilläggas ska att det var riktigt fint väder och att banan var torr och fin. Det inhallerades en stor mängd damm under dessa fyra timmar. Benen var mer gråa än hudfärgade när jag kom i mål.
Helgen inleddes med att åka bil i ca 53 mil mellan Varberg och Sälen. Efter ett antal pauser kom vi fram och åkte direkt mot Lindvallen för att hämta nummerlappar och titta oss omkring lite på allt som fanns där. Såg även Eurosporsprinten innan vi begav oss mot vårt boende för natten på Försgården. Ett mycket mysigt ställe med god mat.
I lördags morse efter en natt med inte allt för mycket sömn var det då dags att dra på sig cykelkläderna och mentalt förbereda sig för det som komma skulle. Blåsan visste inte hur den ville ha det och det blev ett antal besök på toaletten innan det äntligen var dags för mig och Håkan att starta. De andra startade strax efter nio medan vi fick vänta ända till 10.45. Efter 94 km med både bra och dåliga stunder blev jag så glad att jag nästan grät när jag såg målet. Jag hade ont överallt i hela kroppen, och benen ville egentligen inte trampa mer den sista milen, men på ren vilja gick det bra. Jag tog mig i mål på 4 timmar 14 minuter och 3 sekunder. Kom i mål som 74e dam av de ca 800 damer som ställde upp. I min åldersgrupp 25-29 blev jag 7a. Och jag var snabbare än en av de jag åkte upp tillsammans med! Jag kan inte vara annat än nöjd med tanke på förkylningen jag haft i veckan. Tilläggas ska att det var riktigt fint väder och att banan var torr och fin. Det inhallerades en stor mängd damm under dessa fyra timmar. Benen var mer gråa än hudfärgade när jag kom i mål.
Före loppet:
Fotograf: Håkan Wassberg
och efter:
Efter målgång och dusch så bar det av söderut igen. Ytterligare 53 mil i bil efter 9 mils cykling var ingen hit, inte allt för bekvämt att sitta still så länge.
Idag har jag tagit det lugnt. Cyklandet och allt bilåkande har satt sina spår. Har träffat vänner och planerat Berlinresan och sen har jag fått massage och middag av mamma. Nu börjar det bli dags att gå och lägga sig. Semestern är slut och imorgon är det dags att gå till jobbet.
God natt!
Kommentarer
Trackback
